hest

Ja, kanske börjar bli dags att börja blogga här igen. Om inte för er, så för min skull. Så att jag kan kolla tillbaka och se våra framsteg.

Vad som har hänt sen i somras:
När jag kom hem ifrån småland hade Allyson gått på sommarbete i flera veckor. Han var hur tjock som helst och orkade ingenting i ridningen. Då det var mening att han skulle fortsätta gå i sommarhagen så gick det inte att rida ordentligt. Sadlarna passade inte längre och att rida längre än 30 min kändes lite halvt som plågeri.

 

 I oktober böt vi stall då han hade fått gå på lösdriften hela vintern annars och det kändes inte jättelockande. Det nya stallet låg i andra änden av uppsala så det blev mycket nytt. Ridhus, ridvägar, stall, stallregler, stallrutiner och framför allt ny färdväg för att komma till stallet överhuvudtaget.
Det hela började inte så bra då han lyckades sparka av sig en sko och bli halt det första han gjorde. Efter någon vecka började vi rida igång honom igen. Ridningen gick inte så bra. Han blev hård i munnen och stark. Inte alls så mjuk och och böjlig som han varit i början av sommaren. Vi tänkte att det berodde på att han fått nytt foder och behövde tid att vänja sig vid det nya stallet.

 

Trallade på i några månader utan att någonting blev bättre. Han var stenhård i högersidan och allmänt jobbig att rida. Hängde som en galning i högerstygeln. Nu i januari blev det värre och han fick åka på koll hos doktorn. Kollade tänderna om det var där det satt, men icke. Istället blev vi uppmärksammade på att han med vänster bak gick innanför vänster fram. Han kunde alltså inte spåra med vänster bak. Det blev vila i två veckor med medicin. Efter det satte vi igång honom igen. Det var bättre och även han var bättre.

Efter mycket om och men bytte vi även stall igen i februari. Vi flyttde till akademistallet i kvarnbo som är en ridskola med endast storahästar. Det enda som fanns ledigt var en spilta, men Allyson är hur cool som helst och trivs som fisken i vattnet.

 

I samma veva som vi böt stall började även en väldigt duktig tjej att tömköra honom. Vi hade fortfarande inte koll på honom i ridningen och fick igentligen inte igenom något av de sakerna som vi ville. Därför var det guld att få någon kunnig som kunde hjälpa till när det behövdes som mest. Och det gav resultat redan efter första gången!

I måndags för första gången på flera månader gick han att ställa i båda varven- Utan några konstigheter.


Så mina vänner, NU KÖR VI!